The no. 1 Hushålls-Hitler

Idag var andra gången jag gick på mentorstiden, vilket var enbart för att vi skulle få teaterbiljetter. Visserligen behövde vi aldrig visa upp den när det väl gällde, men hur som helst rövade jag mig dit... och kom försent.

Såg Animal Farm på Scalateatern, jag tror det är den första teater jag någonsin tyckt varit bra. Vanligtvis har jag en meningslös förhoppning att den här gången ska jag vara vuxen, kultiverad och gilla teater. Det slutar alltid med att jag undrar varför mina skattepengar går till någonting så fånigt. Vad fan håller ni på med? Sluta! Men den här gången blev jag glatt överraskad, den var inte så speciellt lång heller- precis såpass lång att myrorna inte hunnit ner i benen än utan var kvar i huvudet och höll fokus på det som hände på scenen. Förövrigt är boken Animal Farm helt underbar och de quotade massa saker direkt från den.

Sen skulle jag träffa min mamma som för första gången sen jag flyttat hemifrån skulle komma och hälsa på mig. Eftersom min låtsaspappa är lite psycho och har svårt att släppa sin hushålls-Hitler-kontroll var han tvungen att köra henne hit och gå omkring med min 5-åriga lillebror i fyra timmar tills de skulle hem. Han kunde under inga omständigheter låta henne åka 50 minuter från Arvika till Karlstad för att träffa sin dotter obevakad. Nej, vi sätter dem i en bur så de får umgås lite medan vi smyger omkring.

Givetvis hade han glömt sin mobil så han fick ta mammas och givetvis så tog batteriet slut. Då han bestämt att han skulle köra dit hade mamma ställt ett ultimatum: visst, men det ska vara till kl. 9. När klockan är halv nio och vi sitter och dricker kaffe hemma hos mig stormar han in och börjar ropa att nu fan får Christina ta och komma, hon skulle varit vid bilen för en halvtimme sen!

Lunacy is GENETIC. And I aint got his DNA.