Barnarbete, kaaaadish!

Jag tycker det här urklippet är roligt.

The sprit of charity

Idag var jag och köpte ägg. De från frigående höns kostade 10 öre mer än de vanliga, så jag la all fokus på att styra handen bort från de billigare eftersom det ändå skulle bli samma pris. Jag kunde ju vara lite snäll när jag varit på stan för att köpa julklappar men bara köpt saker till mig själv. Åh, vilken god gärning jag gör, det här kan jag göra oftare.
När jag kom hem var alla ägg pyttesmå.

Sådan far, sådan dotter.

Men Leeeeeif! Måste hela golvet vara täckt av en stor klump av sladdar? Åh! Ställ inte tillbaka tomma förpackningar i kylskåpet och släng de som blivit för gamla! Men, men! Gå inte bara ifrån din tallrik, ställ den åtminstone på diskbänken. Var är alla glas? Hallå?

Jag står här och försöker täcka över min egen sladdhärva med gardinen. Eftersom jag inte kan borra, skruva eller spika eller några sådana saker har jag snurrat fast min sänglampa i ramen på min våningssäng. En temporär lösning som blivit något långdragen. Eftersom sladden har slitits lite har lampan börjat surra och dimmern går inte att dra i bott, det går alltså inte att stänga av den, jag måste alltså dra ur sladden varje gång jag ska släcka. När jag drar ut sladden uppifrån sängen förstörs hela konstuktionen med gardinen och sladdarna. Det är sladdar överallt.

Tänkte ta ut det som blivit gammalt i kylen men jag orkar inte, inte nu. Sen var det helt fullt i sopkorgen och jag orkade inte gå ut med den och eftersom ett mjölkpaket tar ganska stor plats så ställde jag tillbaka det i kylen. Tar det sen.

Frukost har dispens. Då har man bråttom och får lämna tallriken framme. Sen kommer man hem från skolan och en ny tallrik passar utomordentligt bra ovanpå den som redan stod framme. Jag tror de står kvar, men jag ser inte riktigt för det är en skog av glas och koppar framför.

The no. 1 Hushålls-Hitler

Idag var andra gången jag gick på mentorstiden, vilket var enbart för att vi skulle få teaterbiljetter. Visserligen behövde vi aldrig visa upp den när det väl gällde, men hur som helst rövade jag mig dit... och kom försent.

Såg Animal Farm på Scalateatern, jag tror det är den första teater jag någonsin tyckt varit bra. Vanligtvis har jag en meningslös förhoppning att den här gången ska jag vara vuxen, kultiverad och gilla teater. Det slutar alltid med att jag undrar varför mina skattepengar går till någonting så fånigt. Vad fan håller ni på med? Sluta! Men den här gången blev jag glatt överraskad, den var inte så speciellt lång heller- precis såpass lång att myrorna inte hunnit ner i benen än utan var kvar i huvudet och höll fokus på det som hände på scenen. Förövrigt är boken Animal Farm helt underbar och de quotade massa saker direkt från den.

Sen skulle jag träffa min mamma som för första gången sen jag flyttat hemifrån skulle komma och hälsa på mig. Eftersom min låtsaspappa är lite psycho och har svårt att släppa sin hushålls-Hitler-kontroll var han tvungen att köra henne hit och gå omkring med min 5-åriga lillebror i fyra timmar tills de skulle hem. Han kunde under inga omständigheter låta henne åka 50 minuter från Arvika till Karlstad för att träffa sin dotter obevakad. Nej, vi sätter dem i en bur så de får umgås lite medan vi smyger omkring.

Givetvis hade han glömt sin mobil så han fick ta mammas och givetvis så tog batteriet slut. Då han bestämt att han skulle köra dit hade mamma ställt ett ultimatum: visst, men det ska vara till kl. 9. När klockan är halv nio och vi sitter och dricker kaffe hemma hos mig stormar han in och börjar ropa att nu fan får Christina ta och komma, hon skulle varit vid bilen för en halvtimme sen!

Lunacy is GENETIC. And I aint got his DNA.